|
Modellen Annex Hospitalis är en
förenklad kopia av Danviks hospital, det gamla dårhuset vid
Danvikskanalen, vars spännande historia började på
1500-talet.
Det var inne i själva byggnaden som Mattias Larson och jag valde
att presentera modellen första gången i augusti 2004. Den
är Candylands första expansion och har tillkommit för
att producera utställningar utanför galleriets väggar.
Fördelen med att erbjuda konstnärer att visa sina verk i
mindre skala är att det blir möjligt för dem att
utföra ”stora” verk utan tunga ekonomiska belastningar. Det ger
dem en större frihet i sitt skapande. Det blir också
lätt för konstnärerna som befinner sig i avlägsna
världsdelar att skicka sina arbeten per post. På det
här sättet blir det möjligt att samarbeta med
konstnärer från fattiga delar av världen och
ödmjukt bemöta annorlunda och lärorika
tänkesätt. Dessutom blir det enkelt att förflytta
själva muséet till olika ställen runt om i landet och
världen.
Annex Hospitalis skall fungera som ett alternativt utställningsrum
där publiken erbjuds att besöka fem olika utställningar
och reflektera över hur själva iscensättningen
förlänger verken. Att besökarna kan möta
utställningarna ur fågelperspektiv tydliggör vilket
presentationsspråk som används och förhoppningsvis
lyfter det fram verkens egenart.
Förhoppningen är att modellen (genom att underlätta det
ekonomiska och det byråkratiska) blir ett verktyg som
främjar demokrati, ett forum för mångfald, uttryck och
debatt. Nu visas för första gången utställningar i
Annex Hospitalis och jag har tagit kontakt med människor med olika
bakgrund och förhållningssätt för att kurera de
fem första utställningarna.
De inbjudna i alfabetisk oordning:
Konstnären Andrea Hvistendahl
har valt
att själv
ställa ut ett verk i
modellens mittskepp, där
hon ger plats åt utsatta
människor vi läser om i tidningen. Tanken är att
förmedla en kompletterande verklighetsfaktor, men även att
kommentera vårt förhållande till media.
Text
av Andrea Hvistendahl
Fotografen och konstnären Maria
Lantz som driver programmet Konst & Arkitektur på
Kungl. Konsthögskolan och är redaktör för
tidskriften Motiv, ansvarar för en annan del av modellen. Hon
visar fotografier av Cecilia
Järdemar. Det här är första gången
Cecilia ställer ut i Sverige.
Text av Maria Lantz
Den argentinska arkitekten Daniel
Goldaracena har hand om en tredje avdelning. Tillsammans med
gruppen Aguirre, ett kollektiv bestående av arkitekter och
konstnärer presenterar han en installation med bild, text och
ljud.
Text av Daniel Goldaracena
Gregor Wroblewski,
grundare av Tensta Konsthall och numera fri kurator har valt att
presentera Juan Castillo, med
en installation inspirerad av Michel Foucaults bok ”Histoire de la
folie”.
Text av Gregor Wroblewski
I den femte avdelningen har jag bjudit in Hassan Musa som kommer att visa ett
tiotal bilder. Hassan Musa deltog med ”Great American Nude” på
Africa Remix på Moderna Muséet, hösten 2006.
Text av Hassan Musa
Tema utanförskap
Det är genom de telefonsamtal som jag har haft med Hassan Musa som
idén föddes att låta utställningarna utvecklas
utifrån temat utanförskap. Hassan Musa konstaterar att
konstnärer ”från Afrika” inte bemöts på samma
sätt av institutionerna som konstnärer från
”västvärlden”. Det är framför allt en sorts exotism
som konstvärlden söker hos icke-europeiska artister och som
följd förblir det en ”vi och dem-situation”. Hassan Musa
hävdar att en sådan sortering är en konstruktion och
själv upplever han att hans tankesätt präglas av och
hör lika mycket till afrikansk, som arabisk och europeisk kultur.
Jean Ploteau
Utställningsanordnare för Annex Hospitalis
email: jean@candyland.se, tel: 0737 29 31 10
Om Danviks hospital
På 1500-talet befallde Gustav Vasa att Stockholms Hospital
för sjuka och fattiga skulle flyttas ut från staden. Stadens
invånare ville inte längre känna stanken som spreds
från sjukhuset. Den hospitalsbyggnad som finns kvar i dag ritades
av Göran Josua Adelcrantz och uppfördes 1710–1725. Här
har dårar, spetälska, veneriskt sjuka, krigsinvalider,
psykiskt sjuka, fattiga, föräldralösa barn och gamla
befunnit sig. Dårhuset fungerade också som
förvaringsplats för politiskt och religiöst
obekväma.
I dag står Danviks hospital och förfaller.
Mått & sånt
Modellen är byggd i skala 1:10 (en meter i verkligheten blir en
decimeter i modellen) och består av fem olika avdelningar: ett
mittskep och två vingar med två våningar var.
Modellen blir ungefär 540 X 230 X 61 cm vilket gör att det
är möjligt att ställa ut den i ett vanligt rum medan den
totala utställningsytan blir drygt 1000 dm2 (vilket motsvarar 1000
m2).
Den är byggd av MDF-skivor (bestående av träspån
och lim) som är billigt, ganska tåligt och lätt att
arbeta med. Den går att montera upp och ner på 10 minuter
utan hjälp av spikar eller skruvar och går att
förflytta från ställe till ställe eller lagras
när det inte finns några utställningar att visa.
Liksom Danviks hospital har modellens arkitektur många
förutsättningar för att kunna arbeta på ett mycket
flexibelt sätt och skapa ambitiösa verk. I den centrala delen
är taket över 6 meter högt och vingarna som är
uppdelade i två nivåer är fria från fasta
innerväggar, vilket tillåter många möjliga
inredningar.
Juan Castillo
”Minimal-Baroque”
Förutom ”Fragmentos” kommer Juan Castillo att presentera den andra
delen av hans internationella projekt ”Minimal-Baroque”.
”Minimal-Baroque” är en undersökning i det kollektiva rummet
med hjälp av en lastbil som åker runt i staden under
ungefär åtta timmar. Den är öppen baktill och
visar en videoprojektion som består av ett 40-tal intervjuer med
folk som svarar på frågan ”Vad är konst”. Ljudet
är förstärkt så att det hörs ca. 30 meter
runt lastbilen.
Efter denna aktion lämnar Juan Castillo en videoinstallation
på HAP där man kan se intervjuerna och lastbilsfärden.
Under åren har Castillo systematiskt undersökt det
offentliga rummet ur medborgarperspektiv. Det är ett gemensamt rum
som är ockuperat av kommersiella krafter. Genom aktioner som
”Minimal-Baroque” ifrågasätter Castillo ett sådant
monopol och efterlyser ett samhälle där fler röster kan
tala fritt.
Första delen av projektet genomfördes i Auckland som en del
av “South Project” i Nya Zealand. Andra delen genomförs i
samarbete med Hammarby Artport i Stockholm. Projektet fortsätter
på Fuerteventura, Kanarieöarna med hjälp av
Centro Juan Ismael och avslutas på biennalen för video och
nya media i Santiago de Chile.
Beskrivning
av projektet Minimal Barroco (pdf 240 K)
|
