Andrea Hvistendahl

Öden mellan raderna

Att sätta andra människors öden i centrum är ett sätt att använda konsten. Senaste gången jag ställde ut separat bjöd jag in 12 konstnärer och 3 humanitära organisationer till ett workshopsarbete i utställningslokalen. Vi undersökte bl.a. sätt att förmedla viktig budskap. Denna gång blev jag inbjuden att agera kurator och valde att själv ställa ut ett verk, där jag ger plats åt utsatta människor vi läser om i tidningen. Tanken är att förmedla en kompletterande verklighetsfaktor, men även att kommentera vårt förhållande till media.
 
Danviks hospital (som modellen föreställer) har under olika tider används som vanligt sjukhus, mentalsjukhus samt äldreboende. Denna lokal har även nyttjats som ett sorts kyrkorum eller kapell. Människor har alltså vistats under detta tak för att få vård, hjälp och tröst.
 
I detta rum samlar jag människor som drabbats av svåra händelser, varav många dödats, från vår samtid. Med utgångspunkt från tidningsartiklar (DN) förkroppsligas människoöden bakom textraderna och tidningens bilder – så som jag förställer mig dem. Människogestalter är täckta som med ett skal av medias bild, med tidningspapprets text och foton.  Som läsare upplever man lätt en känsla av maktlöshet, när man tar in världens lidande genom tidningen. Själva mediet utgör ett filter, en distans, både av ondo och godo.
 
Media erbjuder ingen hjälp till de drabbade utan lyfter enbart fram vad som händer. De människor som anses vara en del av en nyhet får tillfälligt komma in under tidningens tak. Det sägs att det är vi läsare som bestämmer vad som är nyheter, alltså vad som ska bevakas. Alla de människor på andra platser som inte bevakas av media trots uppenbar utsatthet och med hög dödligheten, representerar jag istället med människofigurer täckta med pappersark utan tryck på. Skillnaden mellan känt och okänt lidande blir ironiskt nog inte så stor i detta rum.
 
I vårt samhälle är media som ett hölje, som vi omsluter oss med varje dag. Vi tycker det är viktigt att vara informerade vilket ger oss både en närande och kvävande upplevelse. Man kan t.o.m. känna igen sig i figurerna täckta med tidningsartiklar med tanke på hur mycket vi mer eller mindre tvingas ta in av information. Media – eller snarare att vara informerade – är något vi tror på, eller vill tro på. Att vara informerad leder dock sällan till ett agerande, snarare till en uppgiven passivitet.
 
Människogestalterna, som deltar i detta rum har sina egna uttryck som jag inte från början kunde förutse.  De ger även andra associationer och jag vet inte hur de olika gestalterna kommer att förhålla sig till varandra. Jag står för casting, kostym och scenografin på denna scen. En scen i en scen (sjukhusmodellen) av en verklig scen, som redan sett många öden från andra tider.

Andrea Hvistendahl



Tillbaka